Jag minns en söndagmorgon för många år sedan. Klockradion gick i gång, P1 Morgon. Efter en kort tid sa de någonting ”med anledning av prinsessan Dianas död i natt” och jag satte mig käpprätt upp i sängen. Kunde inte tro mina öron.
För två veckor sedan, på fredag morgon, ringde larmet i min mobiltelefon och jag såg att jag hade fått sms. Nyhetsflash från TT. Michael Jackson är död. Det tog några sekunder att smälta. Sen vände jag mig om mot min sambo, kysste honom på axeln och berättade för honom.
Spektaklet i förrgår var rörande, hemskt, jobbigt, mycket… Jag förstår inte hur man kan kasta fram en elvaåring som precis förlorat sin pappa att prata inför miljontals människor. Och be henne tala högre! Och jag förstår inte hur man kan ha kistan framför scenen. Men det är och var mycket med Michael Jackson som jag inte förstår.
Det jag vet är att jag gillar hans musik. Gillade dansstegen. Och tycker att en stor musiker och personlighet gått ur tiden.
Arkiverat i:Musik , döden, Michael Jackson, Princess Di
Stackars barn. Och stackars Michael. Olyckliga människa.
Jag tycker (den iofs alldeles för pråliga) kistan var okej, det var ju en begravning/minnesstund – men vad var det för vagn den stod på?! En jäkla bårvagn såg det ut som!
Krampåre
Ja det såg väldigt konstigt ut. Kunde den i så fall inte legat upphöjd på en monter?
kram kram!