Är på dåligt humör.
Det är lördag och jag borde packa ner saker i kartonger. Jag har inte ens tittat på en kartong. I stället sitter jag och surar. Småsurar för småsaker.
Jag tror jag är lite handlingsförlamad för nu ger jag upp det sista. Sitter i min lägenhet i Göteborg som jag hann bo i i mindre än två månader och nu packar jag ner den igen. Nya människor ska flytta in här. Och även om den fortfarande kommer vara min, så kommer jag inte att ha tillgång till den.
Så min sista räddningsplanka är snart no more. Och det gör mig sur. Det och en jäkla massa andra saker.
Sa jag såpopera? Ni skulle bara veta.
jaa, ditt liv skulle man verkligen kunna göra såpa av, så mycket upp och ner som det går med världens fart för dig! ser man ju också på populariteten på din blogg, en såpa skulle inte va nå problem!! hoppas du får landa snart. kramkram!!!
Sitta INOMHUS? Och stirra på kartonger?? En sån här dag??? :-O Du skulle varit med mej på havet i stället! I illgrön, assnabb, smidig och läcker kajak!! Och zpanat på grabbsen i den flotta segelbåten!!! Efter en sån dag FINNS DET INTE surhet på kartan!
Haaa de braaaaaaaaaa!
Skååååål!
Slösa inte tid på att vara sur. Du lever bara en gång. Ta vara på den tid du lever och har hälsan. Ditt liv kan förändras på en sekund om det vill sig illa.
Min mamma fick ms, min granne har brutit nacken och sitter i rullstol resten av livet. Livet är inte för givet.
Om jag fattat det rätt så har du nyligen flyttat ihop med en man. Mitt råd till dig är var tacksam för vad du fått, sitt inte å sura livet är för kort.
Jag har inte haft det så jävla lätt men jag är glad för varje dag som jag kan leva tillsammans med min underbara man. Jag är frisk, jag kan gå till jobbet. Bara det räcker för min del.
Livet består av de små sakerna, lär dig att uppskatta dessa och du blir lycklig.
Räcker inte detta så skaffa prozac. Jag vet av erfarehet att det kan vara porten till ett bra liv.
Med risk för att låta ännu surare: Ursäkta mig men vad vet du om mitt liv och varför jag är sur. Nada. So please.