I natt sov jag ingenting till halv tre, hade ont som fan och hittade ingen bekväm ställning. Sen gick jag upp, tog två panodil och värmde vetekudden. Och somnade som en stock, vaknade 8.30 med nästan ingen värk alls. Trodde jag var botad.
Men se jag hade glömt bort det där med panodilen. Så nu har jag ringt och bokat tid hos en naprapat nära mig. För jag orkar inte med det här mera. Känns som om värken kryper upp i huvudet på mig. Och ner i armen.
Arkiverat i:Barnlöshet, Livet , Alternativmedicin
[...] av tinselflickan På riktigt alltså. Han har knäckt min nacke på typ fyra olika ställen. Det är läbbigt när det låter så där. Men [...]