I natt (långt innan jag drömde om ivf-läkaren) fick jag näsblod.
Jag vaknade av att jag kände att jag behövde nysa, sprang upp så jag inte skulle väcka maken och gick in i badrummet för att snyta mig. Hela pappret var rött och det till och med rann blod ett tag!
Jag fick lite, lite blod i näsan när jag började med Suprecur-sprejen men det försvann väldigt fort och var absolut inte i närheten av de här mängderna.
Eftersom jag aldrig blött näsblod tidigare kollade jag upp det på nätet. Och på en gravsajt hittade jag att det kunde – kanske – vara ett tecken på graviditet.
Åh, så jobbigt detta är. Det skulle vara så skönt att veta nu. Om det har gått vägen, om det kommer att gå vägen, om det inte kommer bli nåt.
Jag kan ju inte gå och tro att jag är gravid redan nu. För det har bara gått en vecka och alla tecken är fåniga. Först om en vecka kan jag börja leta tecken på riktigt. Om jag inte har börjat blöda innan dess. Och inte från näsan…
Jisses. Det kommer bli jobbigt, det här.
Arkiverat i:FET och IVF , IVF nr 2
Men du gumman vilken ruvardag är du på? För att du vet att embryot fäster på dag 7 efter befruktningen. Jag fortsätter att hålla tummarna stenhårt!
Jag vet. Det är svinjobbigt. Bara att försöka överleva. Kan tyvärr inte göra annat än hoppas. Hoppas, hoppas och åter hoppas. Stor kram från E.
Hoppas att det stämmer… Jag har ju haft en graviditet med NOLL symptom (ända tills jag började samla på mig vätska i slutet) och en där jag ju faktiskt mådde illa så att jag kräktes EN gång. Ingen av graviditeterna kände jag av innan vecka 6 ungefär (och då var det mest för att det kändes som att det spände i ligamenten och att jag var kapitaltrött).
Bara så att du vet att det kan gå minst lika bra utan några som HELST symptom.
kram Lillan
Det första jag tänkte när jag läste det-hon är gravid!! Det kan ju faktiskt vara så!Du har väl haft lite andra tecken också?HOPPAAAASSSS!
Du vet att jag håller mina tummar för dig!
Anna
Linda: I går var jag på ruvardag… Låt se nu, 7. Men befruktningen skedde ju två dagar innan dess.
Ja, det är urjobbigt och man analyserar precis allt. Ändå kan man inte göra annat än vänta. Hur frustrerande som helst. Men som tur är är det bara en vecka av ovisshet kvar.